Om uppgivenheten gnager...

Bli inte trött, bli inte trött, min kära.
Och ge inte upp, ge inte upp, min kära.
Säj inte så, säj inte så;
Att ingenting kan ändras.
För går det därute så går det nog också här hemma.

Visst är det svårt, visst är det svårt, min kära.
Och visst är vi små, visst är vi små, min kära.
Och visst är det så att andra
äger makten att bestämma.
Men kan det förändras därute så kan det här hemma.

Se dej omkring, se dej omkring i världen:
Människor sloss, kämpar i hela världen.
Se på Vietnam och se på Nicaragua!
Se på Zimbabwe och på El Salvador!

Vägen är lång, vägen är lång, min kära.
Men vänd inte om, vänd inte om, min kära.
Vi har inget val, vi har inget val,
för om nånting ska ändras,
får vi göra som andra har gjort: Vi för göra det själva.

Se dej omkring, se dej omkring i Sverige:
Det finns dom som slåss, finns dom som slåss i Sverige.
Som kämpar idag, som kämpar för imorgon,
som kämpar för oss, som kämpar för våra barn!

Dom tänker på dej, dom tänker på mej, min kära.
Och dom litar på dej, dom litar på mej, min kära.
Dom hoppas och tror att vi
inte bara tänker på oss själva.
Och kommer vi dithän har redan en hel del förändrats.
Jag tror att kommer vi dithän

har redan en hel del förändrats!