Text från det förflutna...

Den här texten... Handlar om...
Mig, min demon och Simon.

21/9 2009:

Fasaden har rämnat.
Allt jag byggt upp som ett skyddande skal runt omkring mig,
under flera år, revs ner på några sekunder.
Jag får inte visa mig svag.
Jag har en demon i mig som river och sliter.
Han skriker om nätterna.
Men han är min hemlighet.
Han är min vän och älskare.
Men så jag hatar honom.
Han tvingar mig att vara någon jag inte är.
Han har fått mig att välja bort allt jag håller av.
All uppmärksamhet ska vara riktad mot honom.
Något den också är.
Jag har vigt mitt liv åt honom och alla hans krav.
De senaste åren har han varit mitt enda sällskap.
Men något hände just.
Någon, som såg skalet,
blåste lätt på det och det rasade som ett korthus.
Här står jag nu, naken och blottad.
Han ser detta vidunder som huserar i mig.
Han ser hur min demon länsat mig på känslor.
Så bara bitterhet och rädsla fins kvar.
Hans varma ögon ser rakt på mig.
Rakt igenom mig.
Jag förväntar mig att han ska vända ryggen mot mig och gå sin väg.
Men han står kvar.
Han lägger sina mjuka, varma armar om min spetsiga och iskalla kropp.
"Allt blir bra", säger han.
Och jag känner hur isen runt min själ sakta börjar smälta.
Taggtråden som så länge varit hårt virad om mitt hjärta,
börjar viras upp av hans ord.
En känsla jag inte haft sedan jag var barn och satt i mammas knä,
börjar nu leta sig in i mig.