Tycker inte om julen längre.
Eller i alla fall inte det julen nu har blivit.
Ett stort köttigt kalas för materialism, kapitalism, egoism.
Ett julfirande som gynnar de stora företagen. Knappast den enskilda individen.
Ett julfirande som helt har tappat bort sitt verkliga budskap.
För inte handlar väl julen om att vi ska konsumera skräp tills pengarna är slut, äta djur som har plågats till döds tills vi tuppar av, och stänga av all empati inför den orättvisa som råder i världen, Sverige, i just den stad som du bor i?
Äckligt är vad det är.
Det är i alla fall inte en jul som jag vill ge till mina barn.
Skickar med lite Ebba Grön på vägen, för nu får det fan i mig vara nog.
Och du; TA DITT FÖRBANNADE ANSVAR!
torsdag 15 december 2011
fredag 9 december 2011
lördag 27 augusti 2011
Blöja av bensin.
Fick hem gratisblöja från Pampers.
Tänker inte använda den av två anledningar. Den innehåller restprodukter som blir över efter bensintillverkning, som i sin tur innehåller cancerogena ämnen. Andra anledningen är att pampers ägs av ett företag som utför djurtester.
Så, jag tar mitt förbannade ansvar och väljer en annan Blöja.
tisdag 26 juli 2011
Angående barnuppfostran...
När jag tänker tillbaka på min barndom
Ser jag skräckbilder tydligast av allt
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig
Är de minnen som hårdast sitter fast
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut i livet
Är man bara ett tillgivet djur
Ändå står snart de vuxna där och pekar
Ut den riktning de tycker man skall ta
Alla drömmar de själva har förvägrats
Vill de förverkliga genom sina barn
Är man lydig belönas man och hyllas
Revolterar man mister man allt
Ingen älskar ett barn som inte lyckas
Ingen älskar ett barn som är starkt
Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg' vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt
Ser jag skräckbilder tydligast av allt
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig
Är de minnen som hårdast sitter fast
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut i livet
Är man bara ett tillgivet djur
Ändå står snart de vuxna där och pekar
Ut den riktning de tycker man skall ta
Alla drömmar de själva har förvägrats
Vill de förverkliga genom sina barn
Är man lydig belönas man och hyllas
Revolterar man mister man allt
Ingen älskar ett barn som inte lyckas
Ingen älskar ett barn som är starkt
Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg' vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt
fredag 10 juni 2011
tisdag 7 juni 2011
Alla har rätt till att leva sitt liv.
"Just nu föds ett barn...
Samtidigt föds ett försöksdjur.
Just nu lär sig ett barn att skrika när det blir hungrigt...
Samtidigt lär sig ett försöksdjur att det inte hjälper att skrika, maten kommer aldrig.
Just nu får ett barn sin första spruta...
Samtidigt har ett försöksdjur redan fått så många sprutor att den kommer att dö av dem.
Just nu lär sig ett barn att gå...
Samtidigt har ett försöksdjur inga krafter kvar att gå för...
Just nu har ett barn hela livet framför sig...
Samtidigt dör ett försöksdjur i djurförsök."
Update: Människa, ta ditt förbannade ansvar!
Samtidigt föds ett försöksdjur.
Just nu lär sig ett barn att skrika när det blir hungrigt...
Samtidigt lär sig ett försöksdjur att det inte hjälper att skrika, maten kommer aldrig.
Just nu får ett barn sin första spruta...
Samtidigt har ett försöksdjur redan fått så många sprutor att den kommer att dö av dem.
Just nu lär sig ett barn att gå...
Samtidigt har ett försöksdjur inga krafter kvar att gå för...
Just nu har ett barn hela livet framför sig...
Samtidigt dör ett försöksdjur i djurförsök."
Update: Människa, ta ditt förbannade ansvar!
måndag 23 maj 2011
Skrev till chefredaktören för Bamse.
"Hej!
Jag har under hela min uppväxt prenumererat på Bamse (är 23 idag) och när jag nu bläddrar igenom tidningarna från min barndom kan man tydligt se en förändring i tidningen efter att kära Rune avled. Från att ha varit en tidning som är en röst för de svaga i samhället blir Bamse plötsligt sarkastisk och elak.
Droppen som till slut fick bägaren att rinna över är erat samarbete med Migrationsverket. Ursäkta språket; men vad är det för skit?!
Sen när är asylsökning en rolig grej?? Sen när är det trevligt att åka hem till ett land där man blir förföljd/hotad/dödad?
Ingen människa är illegal och stackars Rune vänder sig nog i sin grav med tanke på hur ni missbrukar Bamse.
Som tur är har jag kvar alla gamla nummer av Bamse, som jag med glädje ska läsa för min son. Men köpa en ny tidning kommer jag aldrig mer göra.
Med vänliga hälsningar Kajsa Bjerke"
Jag har under hela min uppväxt prenumererat på Bamse (är 23 idag) och när jag nu bläddrar igenom tidningarna från min barndom kan man tydligt se en förändring i tidningen efter att kära Rune avled. Från att ha varit en tidning som är en röst för de svaga i samhället blir Bamse plötsligt sarkastisk och elak.
Droppen som till slut fick bägaren att rinna över är erat samarbete med Migrationsverket. Ursäkta språket; men vad är det för skit?!
Sen när är asylsökning en rolig grej?? Sen när är det trevligt att åka hem till ett land där man blir förföljd/hotad/dödad?
Ingen människa är illegal och stackars Rune vänder sig nog i sin grav med tanke på hur ni missbrukar Bamse.
Som tur är har jag kvar alla gamla nummer av Bamse, som jag med glädje ska läsa för min son. Men köpa en ny tidning kommer jag aldrig mer göra.
Med vänliga hälsningar Kajsa Bjerke"
söndag 22 maj 2011
Ge barnet smörj.
Visst är det viktigt att smörja in barnets hud efter badet.
MEN, frågan är om det inte är lika bra att låta bli, om man tänker på vad de vanligaste babyoljorna innehåller.
Om man läser på de flesta vanliga sorter så kan man se att de innehåller "paraffinum liquidum", detta är en restprodukt från bensintillverkning. Några negativa effekter denna kan ge är att den hindrar upptaget av fettlösliga vitaminer, hudproblem plus att den är väldigt svår för naturen att brytas ner.
Detta gäller förresten inte bara babyolja. Paraffin (som även kan gå under namnet mineralolja och vaselin) finns i de flesta krämer och skönhetsprodukter.
Sen finns det en hel del andra skumma ingredienser som du kan läsa om här.
MEN RÄDS ICKE MÄNNISKA!
Självklart finns det alltid ett val, ett bättre val, både för människan och miljön.
Detta val stavas E K O L O G I S K T.
Body shop har bra produkter, likaså märket "Weleda", som jag tror säljs på Apoteket.
Så, människa; TA DITT FÖRBANNADE ANSVAR!
MEN, frågan är om det inte är lika bra att låta bli, om man tänker på vad de vanligaste babyoljorna innehåller.
Om man läser på de flesta vanliga sorter så kan man se att de innehåller "paraffinum liquidum", detta är en restprodukt från bensintillverkning. Några negativa effekter denna kan ge är att den hindrar upptaget av fettlösliga vitaminer, hudproblem plus att den är väldigt svår för naturen att brytas ner.
Detta gäller förresten inte bara babyolja. Paraffin (som även kan gå under namnet mineralolja och vaselin) finns i de flesta krämer och skönhetsprodukter.
Sen finns det en hel del andra skumma ingredienser som du kan läsa om här.
MEN RÄDS ICKE MÄNNISKA!
Självklart finns det alltid ett val, ett bättre val, både för människan och miljön.
Detta val stavas E K O L O G I S K T.
Body shop har bra produkter, likaså märket "Weleda", som jag tror säljs på Apoteket.
Så, människa; TA DITT FÖRBANNADE ANSVAR!
fredag 6 maj 2011
Vill inte sluta amma...
Skitjobbigt blir det när han vill sluta men inte jag.
Jag känner mig inte redo. Inte än.
Och min dumma sjukdom river upp sår.
Säger att jag måste.
Jag vill inte höra massa måsten från dig dumma Tom Dolder.
Jag bestämmer över mitt liv.
Inte du.
Bara jag.
Och för mig är Alfred viktigast i hela världen.
Några kilon hit eller dit ska inte spela någon roll.
Så det så.
Ungefär en miljon dagar sedan...
Som jag skrev sist alltså.
Men, det blir lätt så, när man planerar bröllop.
En vecka kvar.
En vecka.
EN VECKA!
Knäppt.
Men, det blir lätt så, när man planerar bröllop.
En vecka kvar.
En vecka.
EN VECKA!
Knäppt.
måndag 4 april 2011
Text från det förflutna...
Den här texten... Handlar om...
Mig, min demon och Simon.
21/9 2009:
Fasaden har rämnat.
Allt jag byggt upp som ett skyddande skal runt omkring mig,
under flera år, revs ner på några sekunder.
Jag får inte visa mig svag.
Jag har en demon i mig som river och sliter.
Han skriker om nätterna.
Men han är min hemlighet.
Han är min vän och älskare.
Men så jag hatar honom.
Han tvingar mig att vara någon jag inte är.
Han har fått mig att välja bort allt jag håller av.
All uppmärksamhet ska vara riktad mot honom.
Något den också är.
Jag har vigt mitt liv åt honom och alla hans krav.
De senaste åren har han varit mitt enda sällskap.
Men något hände just.
Någon, som såg skalet,
blåste lätt på det och det rasade som ett korthus.
Här står jag nu, naken och blottad.
Han ser detta vidunder som huserar i mig.
Han ser hur min demon länsat mig på känslor.
Så bara bitterhet och rädsla fins kvar.
Hans varma ögon ser rakt på mig.
Rakt igenom mig.
Jag förväntar mig att han ska vända ryggen mot mig och gå sin väg.
Men han står kvar.
Han lägger sina mjuka, varma armar om min spetsiga och iskalla kropp.
"Allt blir bra", säger han.
Och jag känner hur isen runt min själ sakta börjar smälta.
Taggtråden som så länge varit hårt virad om mitt hjärta,
börjar viras upp av hans ord.
En känsla jag inte haft sedan jag var barn och satt i mammas knä,
börjar nu leta sig in i mig.
Mig, min demon och Simon.
21/9 2009:
Fasaden har rämnat.
Allt jag byggt upp som ett skyddande skal runt omkring mig,
under flera år, revs ner på några sekunder.
Jag får inte visa mig svag.
Jag har en demon i mig som river och sliter.
Han skriker om nätterna.
Men han är min hemlighet.
Han är min vän och älskare.
Men så jag hatar honom.
Han tvingar mig att vara någon jag inte är.
Han har fått mig att välja bort allt jag håller av.
All uppmärksamhet ska vara riktad mot honom.
Något den också är.
Jag har vigt mitt liv åt honom och alla hans krav.
De senaste åren har han varit mitt enda sällskap.
Men något hände just.
Någon, som såg skalet,
blåste lätt på det och det rasade som ett korthus.
Här står jag nu, naken och blottad.
Han ser detta vidunder som huserar i mig.
Han ser hur min demon länsat mig på känslor.
Så bara bitterhet och rädsla fins kvar.
Hans varma ögon ser rakt på mig.
Rakt igenom mig.
Jag förväntar mig att han ska vända ryggen mot mig och gå sin väg.
Men han står kvar.
Han lägger sina mjuka, varma armar om min spetsiga och iskalla kropp.
"Allt blir bra", säger han.
Och jag känner hur isen runt min själ sakta börjar smälta.
Taggtråden som så länge varit hårt virad om mitt hjärta,
börjar viras upp av hans ord.
En känsla jag inte haft sedan jag var barn och satt i mammas knä,
börjar nu leta sig in i mig.
söndag 3 april 2011
lördag 2 april 2011
Tiden går, om hundra år, är vi stjärndamm min vän.
Tiden bara springer iväg, allt går så snabbt och jag vet inte hur jag ska få den att räcka till.
Med tanke på att jag är en sån där fånig förstagångsmamma som jag svor på att jag inte skulle bli, en som tycker att allt min lilla pöjk tar sig för är helt fantastiskt häpnadsväckande, skulle jag helst av allt vilja sitta och titta på Alfred hela tiden. Men det går ju inte. Tyvärr. Så mellan varven som han sover, eller är på bra humör och vill ligga i babysittern, får man styra med allt det andra. Och allt det andra är ju inte vad som helst! Planera bröllop och dop är viktiga grejer som inte görs i en handvändning. Har hållt på med placeringskorten i två månaders tid nu och börjar äntligen se slutet på det. Skönt det, eftersom jag inte tror att mitt karpaltunnelsyndrom blir bättre av den sortens rörelse...
På tal om det måste jag ringa arbetsterapeuten nästa vecka eftersom domningarna inte vill ge med sig. Hoppas jag slipper operation, i alla fall på den här sidan av sommaren eftersom det skulle sätta en del käppar i hjulen...
Med tanke på att jag är en sån där fånig förstagångsmamma som jag svor på att jag inte skulle bli, en som tycker att allt min lilla pöjk tar sig för är helt fantastiskt häpnadsväckande, skulle jag helst av allt vilja sitta och titta på Alfred hela tiden. Men det går ju inte. Tyvärr. Så mellan varven som han sover, eller är på bra humör och vill ligga i babysittern, får man styra med allt det andra. Och allt det andra är ju inte vad som helst! Planera bröllop och dop är viktiga grejer som inte görs i en handvändning. Har hållt på med placeringskorten i två månaders tid nu och börjar äntligen se slutet på det. Skönt det, eftersom jag inte tror att mitt karpaltunnelsyndrom blir bättre av den sortens rörelse...
På tal om det måste jag ringa arbetsterapeuten nästa vecka eftersom domningarna inte vill ge med sig. Hoppas jag slipper operation, i alla fall på den här sidan av sommaren eftersom det skulle sätta en del käppar i hjulen...
tisdag 22 mars 2011
Hej vårjackan, kul att se dig igen!
Vårjackan hämtad långt inne i garderoben.
Vårlåten på högsta volym.
Vintern rinner av mig och jag känner hur våren fyller varje liten vrå i mig av glädje.
Snart kommer det. Det är på gång.
Det stora vårskriket.
Here comes the sun, here comes the sun,
and I say it's all right
Little darling, it's been a long cold lonely winter
Little darling, it feels like years since it's been here
Here comes the sun, here comes the sun
and I say it's all right
Little darling, the smiles returning to the faces
Little darling, it seems like years since it's been here
Here comes the sun, here comes the sun
and I say it's all right
Sun, sun, sun, here it comes...
Sun, sun, sun, here it comes...
Sun, sun, sun, here it comes...
Sun, sun, sun, here it comes...
Sun, sun, sun, here it comes...
Little darling, I feel that ice is slowly melting
Little darling, it seems like years since it's been clear
Here comes the sun, here comes the sun,
and I say it's all right
It's all right
Vårlåten på högsta volym.
Vintern rinner av mig och jag känner hur våren fyller varje liten vrå i mig av glädje.
Snart kommer det. Det är på gång.
Det stora vårskriket.
Here comes the sun, here comes the sun,
and I say it's all right
Little darling, it's been a long cold lonely winter
Little darling, it feels like years since it's been here
Here comes the sun, here comes the sun
and I say it's all right
Little darling, the smiles returning to the faces
Little darling, it seems like years since it's been here
Here comes the sun, here comes the sun
and I say it's all right
Sun, sun, sun, here it comes...
Sun, sun, sun, here it comes...
Sun, sun, sun, here it comes...
Sun, sun, sun, here it comes...
Sun, sun, sun, here it comes...
Little darling, I feel that ice is slowly melting
Little darling, it seems like years since it's been clear
Here comes the sun, here comes the sun,
and I say it's all right
It's all right
måndag 7 mars 2011
fredag 25 februari 2011
Mjölkdilemmat.
Nu har det sista paketet med mellanmjölk kommit innanför våran tröskel.
Nu undrar du kanske varför och det ska du självklart få svar på:
Det är inte lätt att göra rätt, så är det bara. Men jag försöker ändå göra mitt bästa. Tar reda på fakta. Jag blir så trött på människors sätt att fortsätta göra saker rent slentrianmässigt, bara för att man alltid ha gjort si eller så. Samhället förändras och likaså individers förutsättningar.
Kor, är några individer som har fått det betydligt sämre. Lika så miljön.
Jag läser om kor som blir ifråntagna sina kalvar - för att vi människor ska få komjölk. Mjölk som egentligen är till för kalven.
Jag vet inte vad du tycker, men jag kan inte tänka mig något värre än att mitt barn skulle bli kidnappat.
Jag läser om kor som får äta sojabönor som är transporterade lång väg vilket bidrar till dubbelt koldioxidutsläpp, eftersom kouppfödningen i sig är en tung börda för klimatet. Eller så får de äta malda biprodukter från fisk, något som är helt onaturligt för korna eftersom de är herbivorer.
Min familj använder ekologisk sojamjölk och ekologisk havregrädde vid matlagning eftersom vi anser att detta är det som gynnar vår hälsa, kornas välmående och klimatet bäst.
Dock finns det tillfällen när vi har väldigt svårt att släppa komjölken. Jag till exempel, kan inte dricka mitt kaffe utan komjölk. Och Simon kan inte tänka sig något annat än komjölk på gröten.
När vi då står i affären och ska köpa lite komjölk så finns det två saker man måste bestämma: ekologiskt eller inte, samt om man ska köpa "lättmjölk", "mellanmjölk" eller "mjölk".
Det första är inte svårt, ekologiskt är en självklarhet.
Det andra var lite klurigare, men efter en stunds efterforskning finner jag det enda självklara att köpa "mjölk", den med 3 % fett alltså.
Simon och jag har alltid köpt mellanmjölk, på detta slentrianmässiga sätt som jag tidigare i inlägget föraktade.
Jag tror att denna kärlek till mellanmjölk som råder i detta land har att göra med den fettskräck som finns med oss sen många år tillbaka, men hallå, inse fakta; det är inte fett som ger oss fetma, det är socker.
Sen finns det en till myt som menar att mellanmjölk/lättmjölk är att föredra, nämligen att den är BERIKAD MED D-VITAMIN.
Nu ska jag slå hål på den myten.
Det är nämligen så här: i vanlig komjölk finns det D-vitamin naturligt, MEN, när man tar bort fettet från mjölken försvinner även den naturliga D-vitaminen. Men eftersom vi i detta mörka land är i behov av all D-vitamin vi kan få så tillsätter de ny D-vitamin. Som är utvunnet ur genmodifierad majs. (Genmodifierat = dåligt).
Inser du hur fånigt detta är?
Sen kan jag ju även tillägga att D-vitamin är en fettlöslig vitamin, vilket alltså betyder att kroppen tar upp den bättre om man väljer 3 %-mjölken.
Okej, detta var allt för denna gången.
Och du: glöm inte att TA DITT FÖRBANNADE ANSVAR!
Nu undrar du kanske varför och det ska du självklart få svar på:
Det är inte lätt att göra rätt, så är det bara. Men jag försöker ändå göra mitt bästa. Tar reda på fakta. Jag blir så trött på människors sätt att fortsätta göra saker rent slentrianmässigt, bara för att man alltid ha gjort si eller så. Samhället förändras och likaså individers förutsättningar.
Kor, är några individer som har fått det betydligt sämre. Lika så miljön.
Jag läser om kor som blir ifråntagna sina kalvar - för att vi människor ska få komjölk. Mjölk som egentligen är till för kalven.
Jag vet inte vad du tycker, men jag kan inte tänka mig något värre än att mitt barn skulle bli kidnappat.
Jag läser om kor som får äta sojabönor som är transporterade lång väg vilket bidrar till dubbelt koldioxidutsläpp, eftersom kouppfödningen i sig är en tung börda för klimatet. Eller så får de äta malda biprodukter från fisk, något som är helt onaturligt för korna eftersom de är herbivorer.
Min familj använder ekologisk sojamjölk och ekologisk havregrädde vid matlagning eftersom vi anser att detta är det som gynnar vår hälsa, kornas välmående och klimatet bäst.
Dock finns det tillfällen när vi har väldigt svårt att släppa komjölken. Jag till exempel, kan inte dricka mitt kaffe utan komjölk. Och Simon kan inte tänka sig något annat än komjölk på gröten.
När vi då står i affären och ska köpa lite komjölk så finns det två saker man måste bestämma: ekologiskt eller inte, samt om man ska köpa "lättmjölk", "mellanmjölk" eller "mjölk".
Det första är inte svårt, ekologiskt är en självklarhet.
Det andra var lite klurigare, men efter en stunds efterforskning finner jag det enda självklara att köpa "mjölk", den med 3 % fett alltså.
Simon och jag har alltid köpt mellanmjölk, på detta slentrianmässiga sätt som jag tidigare i inlägget föraktade.
Jag tror att denna kärlek till mellanmjölk som råder i detta land har att göra med den fettskräck som finns med oss sen många år tillbaka, men hallå, inse fakta; det är inte fett som ger oss fetma, det är socker.
Sen finns det en till myt som menar att mellanmjölk/lättmjölk är att föredra, nämligen att den är BERIKAD MED D-VITAMIN.
Nu ska jag slå hål på den myten.
Det är nämligen så här: i vanlig komjölk finns det D-vitamin naturligt, MEN, när man tar bort fettet från mjölken försvinner även den naturliga D-vitaminen. Men eftersom vi i detta mörka land är i behov av all D-vitamin vi kan få så tillsätter de ny D-vitamin. Som är utvunnet ur genmodifierad majs. (Genmodifierat = dåligt).
Inser du hur fånigt detta är?
Sen kan jag ju även tillägga att D-vitamin är en fettlöslig vitamin, vilket alltså betyder att kroppen tar upp den bättre om man väljer 3 %-mjölken.
Okej, detta var allt för denna gången.
Och du: glöm inte att TA DITT FÖRBANNADE ANSVAR!
Mormorhelg.
Hej och hå, vi börjar med en helt random, men ack så underbar bild, som inte alls har med inlägget i övrigt att göra.
Ikväll kommer Alfreds mormor på besök och ska vara här till måndag morgon.
Det ska bli mysigt.
Vi får se vad Alfred tycker om det hon har med sig i bilen - en spjälsäng.
Än så länge har han ju sovit mellan Simon och mig.
Ikväll kommer Alfreds mormor på besök och ska vara här till måndag morgon.
Det ska bli mysigt.
Vi får se vad Alfred tycker om det hon har med sig i bilen - en spjälsäng.
Än så länge har han ju sovit mellan Simon och mig.
onsdag 23 februari 2011
En favoritmänniska.
Vi har haft några mysiga dagar med bästa Issa.
Hon och Alfred kom bra överens.
Han gillade när hon sjöng Mexikanska kampsånger för honom. Då somnade han gott.
Hon och Alfred kom bra överens.
Han gillade när hon sjöng Mexikanska kampsånger för honom. Då somnade han gott.
fredag 18 februari 2011
Att skriva en lista i brist på annat.
Första kärleken?
Helt klart gammelnallen. En idag väldigt luggsliten gosebjörn som luktar barndom.
Favoritspråk?
Teckenspråk, utan tvekan. Det är så häftigt och väldigt praktiskt efersom jag av någon anledning alltid brukar komma på saker som jag bara MÅSTE SÄGA, när man egentligen ska vara tyst (till exempel när man sitter i kyrkan).
Favoritkaraktär/person från världslitteraturen?
Luna Lovegood. Jag älskar allt med henne; hennes hår, hennes stil, hennes sätt att vara helt uppsnärjd i det blå och inte minst hennes mod att stå på sig och inte bry sig om alla elaka kommentarer hon får för att vara sig själv.
Att hennes patronus är en kanin gör ju inte saken sämre.
Favoritrum?
Köket som fanns i mormor och morfars hus. Doften av kringlor, mormor som sitter i morgonrock och lägger patiens, "Kackaka" som låg i kökssoffan, de hemskt fula tapeterna, morfars löskokta ägg och välstekta falukorv, pepparkaksbak, släktmiddag med brunsås och potatis, diskslammer från diskhon, den stora ljusstaken i trä... och listan tar aldrig slut...
Favoritplats för att läsa böcker?
I sängen, när man har gått och lagt sig. Att läsa tills ögonen inte orkar vara vakna längre tycker jag är ett underbart mysigt sätt att avsluta dagen på.
Favoritfärg?
Jag älskar egentligen alla färger, men absolut bäst är nog rött och rosa.
Favoritsaker att samla på?
Fåglar. Det är något magiskt med fåglar. Särskilt koltrastar.
Favoritblomma?
Liljekonvalj. En av de underbaraste dofter som finns.
Favoritdoft?
Doften av mitt lilla barn.
Favoritsmak?
Smaken av årets första svenska jordgubbar är oslagbar. Annars gillar jag kanel och kardemumma väldigt mycket.
Det första du tänker på när du hör "röd"?
Ung vänster.
Natt eller dag?
Det pendlar. För tillfället dag.
Favoritskurk?
Bellatrix Lestrange.
Tält eller motell?
Festivaltält.
Favoritinstrument?
Orgel! Jordens coolaste instrument.
Åska eller blixtnedslag?
Mullret har jag någon skräckblandad kärlek till. Blixten är vacker men farlig.
Te eller kaffe?
Kaffe på dagen, te på kvällen.
Vin eller öl?
Vin.
Måndag eller fredag?
Alla dagar har sin charm. Förutom söndagar. Då blir jag bara söndagskvällsförvriden.
Februari eller december?
December!!!!!
Hattar eller halsdukar?
Halsdukar.
Regn eller solsken?
En blandning är bäst, för då blir det regnbågar.
Spiderman eller Superman?
Spiderman.
Katter eller hundar?
Både och
Glass eller sorbet?
Glass!
Favoritkarusell?
Åhhh, fritt fall! <3
Vad är initialerna på den person du senast kysste?
SK
Vilket karaktärsdrag hos andra är du ofta svartsjuk på?
Självsäkerhet.
Favoritårstid?
Våren. Jag är aldrig så lycklig som jag är på våren.
Favoritplanet?
Jag har bara varit på Tellus.
Favoritgodis?
Röda remmar och rättvisemärkt choklad.
Favoritnamn som inte är ditt eget?
Alfred och Simon.
Favoritvarelse från havet?
Sjöhästar och delfiner.
Favoritstad?
Göteborg.
Helt klart gammelnallen. En idag väldigt luggsliten gosebjörn som luktar barndom.
Favoritspråk?
Teckenspråk, utan tvekan. Det är så häftigt och väldigt praktiskt efersom jag av någon anledning alltid brukar komma på saker som jag bara MÅSTE SÄGA, när man egentligen ska vara tyst (till exempel när man sitter i kyrkan).
Favoritkaraktär/person från världslitteraturen?
Luna Lovegood. Jag älskar allt med henne; hennes hår, hennes stil, hennes sätt att vara helt uppsnärjd i det blå och inte minst hennes mod att stå på sig och inte bry sig om alla elaka kommentarer hon får för att vara sig själv.
Att hennes patronus är en kanin gör ju inte saken sämre.
Favoritrum?
Köket som fanns i mormor och morfars hus. Doften av kringlor, mormor som sitter i morgonrock och lägger patiens, "Kackaka" som låg i kökssoffan, de hemskt fula tapeterna, morfars löskokta ägg och välstekta falukorv, pepparkaksbak, släktmiddag med brunsås och potatis, diskslammer från diskhon, den stora ljusstaken i trä... och listan tar aldrig slut...
Favoritplats för att läsa böcker?
I sängen, när man har gått och lagt sig. Att läsa tills ögonen inte orkar vara vakna längre tycker jag är ett underbart mysigt sätt att avsluta dagen på.
Favoritfärg?
Jag älskar egentligen alla färger, men absolut bäst är nog rött och rosa.
Favoritsaker att samla på?
Fåglar. Det är något magiskt med fåglar. Särskilt koltrastar.
Favoritblomma?
Liljekonvalj. En av de underbaraste dofter som finns.
Favoritdoft?
Doften av mitt lilla barn.
Favoritsmak?
Smaken av årets första svenska jordgubbar är oslagbar. Annars gillar jag kanel och kardemumma väldigt mycket.
Det första du tänker på när du hör "röd"?
Ung vänster.
Natt eller dag?
Det pendlar. För tillfället dag.
Favoritskurk?
Bellatrix Lestrange.
Tält eller motell?
Festivaltält.
Favoritinstrument?
Orgel! Jordens coolaste instrument.
Åska eller blixtnedslag?
Mullret har jag någon skräckblandad kärlek till. Blixten är vacker men farlig.
Te eller kaffe?
Kaffe på dagen, te på kvällen.
Vin eller öl?
Vin.
Måndag eller fredag?
Alla dagar har sin charm. Förutom söndagar. Då blir jag bara söndagskvällsförvriden.
Februari eller december?
December!!!!!
Hattar eller halsdukar?
Halsdukar.
Regn eller solsken?
En blandning är bäst, för då blir det regnbågar.
Spiderman eller Superman?
Spiderman.
Katter eller hundar?
Både och
Glass eller sorbet?
Glass!
Favoritkarusell?
Åhhh, fritt fall! <3
Vad är initialerna på den person du senast kysste?
SK
Vilket karaktärsdrag hos andra är du ofta svartsjuk på?
Självsäkerhet.
Favoritårstid?
Våren. Jag är aldrig så lycklig som jag är på våren.
Favoritplanet?
Jag har bara varit på Tellus.
Favoritgodis?
Röda remmar och rättvisemärkt choklad.
Favoritnamn som inte är ditt eget?
Alfred och Simon.
Favoritvarelse från havet?
Sjöhästar och delfiner.
Favoritstad?
Göteborg.
onsdag 16 februari 2011
måndag 14 februari 2011
BFF
Jag är väldigt glad över att Jansson tycker om Alfred så mycket.
Det är mycket troligt att de kommer bli typ best friends forever!
Idag bjöd Alfred sin mamma och pappa på restaurang. Det var mysigt.
Och som ni ser har Alfred och jag, dagen till ära, matchat våra kläder.
Puss puss.
Det är mycket troligt att de kommer bli typ best friends forever!
Idag bjöd Alfred sin mamma och pappa på restaurang. Det var mysigt.Och som ni ser har Alfred och jag, dagen till ära, matchat våra kläder.
Puss puss.
måndag 7 februari 2011
Let your body decide
Words,
come to me so easily
they make me forget what I mean.
seem so very unsound
when I don´t want them around
Let your body decide where you want to go
Varför lyckas jag få denna känsla av överkördhet?
Jag borde vara starkare än så. Jag är starkare än så.
Att lyssna till min magkänsla.
Det borde inte vara svårt.
Detta var sista gången.
come to me so easily
they make me forget what I mean.
seem so very unsound
when I don´t want them around
Let your body decide where you want to go
Varför lyckas jag få denna känsla av överkördhet?
Jag borde vara starkare än så. Jag är starkare än så.
Att lyssna till min magkänsla.
Det borde inte vara svårt.
Detta var sista gången.
lördag 5 februari 2011
Kärleken.
Stjärnfall, stjärnfallet är jag
Och du är himlen jag föll från idag
Stjärnfall, stjärnfallet är jag
Och du är himlen för mig varje dag
fredag 4 februari 2011
Ett inlägg tillägnat Lena Nyman.
En kvinna vars röst och varma utstrålning jag har älskat så länge jag kan minnas.Dock så tog det många år innan jag fattade att hon faktiskt inte heter "Lovis".
måndag 31 januari 2011
torsdag 27 januari 2011
Han gillar Håkan...
Kanske beror på att han fick lyssna på honom när han låg i magen...
Varje hårstrå på ditt huvud har jag räknat
Du är värd mer än allt fåglarna samlat
Inga tårar har du fällt, inga sorger har du mött
Sov lilla klumpeduns sov nu sött
Jag säger till alla jag känner om dig
Den här klumpedunsen vet mer än mig
Dom slänger silverpärlor till svin
Må dina dagar bli guld i ditt liv
Dagen vet vad som väntar dig
Att natten kommer och hämtar dig
Vägarna som du strövar på nu
Hmm… där stoppar ingen mur
Somna nu och spring till världens ände sov nu
Och må du springa länge
Somna nu och spring till världens ände, sov nu
Jag hoppas du springer länge
söndag 23 januari 2011
Alfreds låt...
Den här spelades under värkarbetet. Och det var den första låten han hörde utanför magen.
Första gången JAG hörde den var Alfred ungefär lika stor som ett smultron.
Engelsk text:
I'd rather be a sparrow than a snail.
Yes I would.
If I could,
I surely would.
I'd rather be a hammer than a nail.
Yes I would.
If I only could,
I surely would.
Away, I'd rather sail away
Like a swan that's here and gone
A man gets tied up to the ground
He gives the world
Its saddest sound,
Its saddest sound.
I'd rather be a forest than a street.
Yes I would.
If I could,
I surely would.
I'd rather feel the earth beneath my feet,
Yes I would.
If I only could,
I surely would
onsdag 19 januari 2011
Förlossningsberättelse.
En liten notis innan jag börjar; från och med att jag kom in till förlossningen var jag hög på morfin och lustgas, så jag kommer inte ihåg allt precis som det var. Men jag ska göra mitt bästa.
Det började med att jag vaknade klockan fyra på morgonen den 11/1 med en känsla i nedre delen av magen som man skulle kunna jämföra med mensvärk. Efter en stund försvann den, men kom tillbaka igen efter ett tag.
Jag petade på Simon som yrvaken började "klocka". Det gick ca 10 minuter mellan dem. När klockan närmade sig sex ringde vi till förlossningen.
Eftersom det fortfarande gick så pass lång tid mellan värkarna rådde de mig till att ta det lugnt, vila så mycket som möjligt och ringa tillbaka när det gick ca 4-5 minuter mellan värkarna.
Ta det lugnt! Jo pyttsan, det var ju väldigt lätt!
Jag satte igång med massor annat. Packa om BB-väskan till exempel:
Dagen sniglade sig fram och värkarna bytte karaktär, nu blev de oregelbundna och varierade i styrka.
På eftermiddagen kom svärmor, tur det, då hade vi någon som kunde ta hand om katterna när (om!) vi fick åka in!
Ingenting hände, varken på kvällen eller natten. Jag var väldigt besviken när jag vaknade på morgonen den 12/1.
Nåja, då kunde vi ju alla fall använda tvättiden vi hade satt upp oss på idag! Tänk positivt!
Idag var värkarna i alla fall något starkare, men fortfarande väldigt oregelbundna.
Jag flängde runt hela dagen, tvättade och plockade och var allmänt rastlös. Gjorde dock paus under varje värk och andades mig igenom dem. "Tänk på Nalle Puh, när du andas ut, då vet du att du gör rätt" som Marita brukar säga.
Klockan 19.15 sa jag till Simon att ställa in en stol i badkaret och duscha mig över magen och ryggen, för att jag skulle slappna av, eftersom det gör att processen går fortare.
Jag var färdig vid åtta och då gick jag och la mig framför TV:n. Jag var gråtfärdig för att ingenting hände. Och då, ÄNTLIGEN, 20.45 gick vattnet! Simon ringde förlossningen, och de sa åt oss att inte stressa utan ta oss till förlossningen i lugn och ro.
Lite stressad blev jag nog ändå (hallå! Jag skulle ju snart föda barn!)
Simon ringde efter sjuktransport och klockan 22.00 var vi då äntligen på väg!
22.30 var vi framme på förlossningen i Kristianstad. Jag var jättenervös och ville helst av allt börja gråta. Skulle man eventuellt kunna få ångra sig nu? Inte det? Okej...
När vi kom in på förlossningen mötes vi av världens mest underbara undersköterska. Jag minns inte vad hon hette, men hon luktade väldigt gott och hade världens sötaste leende. Ett bättre mottagande kunde vi inte ha fått.
De satte på mig CTG-apparaten för att ha koll på värkarna och på Nanos hjärtslag (Det var ju fortfarande Nano här).
Det som jag håller i på bilden är masken till lustgasen. Lustgas är helt underbart, jag vägrade släppa den!
Utöver lustgas fick jag även akupunkturnålar satta, fyra stycken längst ner i ryggslutet, en i ljumsken och en i huvudet. Jag fick också en morfinspruta på förnatten för att jag skulle kunna få lite sömn. Jag fick ingen djupsömn direkt, men lite sov jag nog, mellan värkarna.
När klockan var sex på morgonen den 13/1 kom barnmorksan in (hon luktade väldigt mycket kaffeandedräkt, men var väldigt snäll ändå). Hon satte värkstimulerande dropp eftersom värkarna inte hade kommit igång så mycket som de hade velat under natten.
Efter detta har jag inget som helst tidsbegrepp! Jag var så att säga väldigt inne i mitt.
Saker som hände fram tills Alfred föddes var i alla fall att de upptäckte att han låg lite galet, putade upp med näsan. Därför ville de att jag skulle vara i upprätt ställning ett tag (jobbigt!) De höjde upp ryggdelen på sängen så mycket det gick, så fick jag liksom hänga över den. Det var ganska jobbigt, men Simon peppade mig, höll upp små Nanokläder framför mig, bland annat.
Efter detta flyttade jag över till att sitta på en pilatesboll och luta mig över en saccosäck som låg i sängen. Även här var Simon engagerad, han fick en grej att massera min rygg med. Detta var så mycket skönare (eller, mindre jobbigt) än att stå upp.
Jag vet inte hur lång tid allt detta har tagit, men helt plötsligt hände något och jag minns att jag sa till Simon: "var inte det där en krystvärk så heter jag Bertil".
Mycket riktigt, det var en krystvärk!
Det var nu det blev riktigt jobbigt. Så svettig som jag blev under "utdrivningsskedet" har jag nog aldrig blivit. Det stämmer nog, som jag har läst, att gå igenom en förlossning är som att springa ett maraton!
Min upplevelse av hela förlossningen var att det var krystvärkarna som var jobbigast och gjorde ondast, eller, själva värkarna gjorde inte ont, det var snarare "skönt" på ett sätt... Det var tiden mellan krystvärkarna som gjorde ont! Det var väldigt frustrerande att inte få trycka på när det var det enda man ville göra!
Men, det knäppa är att jag nu inte kommer ihåg alls hur ont det gjorde...
Så äntligen, klockan 14.36, kom han, vår lilla söta fina Alfred;
Han såg lite ut som en alien, med sitt avlånga huvud. Han började tutta på en gång.
Simon har sagt nu i efterhand att han aldrig kommer glömma mitt ansiktsuttryck när jag fick upp honom på bröstet. Det var tydligen som "en blandning av alla positiva känslor som finns". Detta kan nog stämma, eftersom det var precis så jag kände mig.
Efter att vi tagit igen oss (alla tre) i några timmar, fick vi grattisfika av personalen;
Det var nog det godaste jag någonsin ätit. Eller så var jag bara väldigt hungrig. Jag hade ju inte ätit något sen klockan fem dagen innan, ett dygn alltså!
När de hade vägt och mätt honom (3765 g och 52 cm) tog jag mitt livs skönaste dusch. Sen fick vi åka upp till BB, eller, det var bara jag och Alfred som fick åka (rullstol), Simon fick gå själv. Men jag undrar om inte han var i större behov av rullstol än jag.
Avslutar med en bild på en trött med glad pappa;
Det började med att jag vaknade klockan fyra på morgonen den 11/1 med en känsla i nedre delen av magen som man skulle kunna jämföra med mensvärk. Efter en stund försvann den, men kom tillbaka igen efter ett tag.
Jag petade på Simon som yrvaken började "klocka". Det gick ca 10 minuter mellan dem. När klockan närmade sig sex ringde vi till förlossningen.
Eftersom det fortfarande gick så pass lång tid mellan värkarna rådde de mig till att ta det lugnt, vila så mycket som möjligt och ringa tillbaka när det gick ca 4-5 minuter mellan värkarna.
Ta det lugnt! Jo pyttsan, det var ju väldigt lätt!
Jag satte igång med massor annat. Packa om BB-väskan till exempel:
Dagen sniglade sig fram och värkarna bytte karaktär, nu blev de oregelbundna och varierade i styrka.
På eftermiddagen kom svärmor, tur det, då hade vi någon som kunde ta hand om katterna när (om!) vi fick åka in!
Ingenting hände, varken på kvällen eller natten. Jag var väldigt besviken när jag vaknade på morgonen den 12/1.
Nåja, då kunde vi ju alla fall använda tvättiden vi hade satt upp oss på idag! Tänk positivt!
Idag var värkarna i alla fall något starkare, men fortfarande väldigt oregelbundna.
Jag flängde runt hela dagen, tvättade och plockade och var allmänt rastlös. Gjorde dock paus under varje värk och andades mig igenom dem. "Tänk på Nalle Puh, när du andas ut, då vet du att du gör rätt" som Marita brukar säga.
Klockan 19.15 sa jag till Simon att ställa in en stol i badkaret och duscha mig över magen och ryggen, för att jag skulle slappna av, eftersom det gör att processen går fortare.
Jag var färdig vid åtta och då gick jag och la mig framför TV:n. Jag var gråtfärdig för att ingenting hände. Och då, ÄNTLIGEN, 20.45 gick vattnet! Simon ringde förlossningen, och de sa åt oss att inte stressa utan ta oss till förlossningen i lugn och ro.
Lite stressad blev jag nog ändå (hallå! Jag skulle ju snart föda barn!)
Simon ringde efter sjuktransport och klockan 22.00 var vi då äntligen på väg!
22.30 var vi framme på förlossningen i Kristianstad. Jag var jättenervös och ville helst av allt börja gråta. Skulle man eventuellt kunna få ångra sig nu? Inte det? Okej...
När vi kom in på förlossningen mötes vi av världens mest underbara undersköterska. Jag minns inte vad hon hette, men hon luktade väldigt gott och hade världens sötaste leende. Ett bättre mottagande kunde vi inte ha fått.
De satte på mig CTG-apparaten för att ha koll på värkarna och på Nanos hjärtslag (Det var ju fortfarande Nano här).
Det som jag håller i på bilden är masken till lustgasen. Lustgas är helt underbart, jag vägrade släppa den!
Utöver lustgas fick jag även akupunkturnålar satta, fyra stycken längst ner i ryggslutet, en i ljumsken och en i huvudet. Jag fick också en morfinspruta på förnatten för att jag skulle kunna få lite sömn. Jag fick ingen djupsömn direkt, men lite sov jag nog, mellan värkarna.
När klockan var sex på morgonen den 13/1 kom barnmorksan in (hon luktade väldigt mycket kaffeandedräkt, men var väldigt snäll ändå). Hon satte värkstimulerande dropp eftersom värkarna inte hade kommit igång så mycket som de hade velat under natten.
Efter detta har jag inget som helst tidsbegrepp! Jag var så att säga väldigt inne i mitt.
Saker som hände fram tills Alfred föddes var i alla fall att de upptäckte att han låg lite galet, putade upp med näsan. Därför ville de att jag skulle vara i upprätt ställning ett tag (jobbigt!) De höjde upp ryggdelen på sängen så mycket det gick, så fick jag liksom hänga över den. Det var ganska jobbigt, men Simon peppade mig, höll upp små Nanokläder framför mig, bland annat.
Efter detta flyttade jag över till att sitta på en pilatesboll och luta mig över en saccosäck som låg i sängen. Även här var Simon engagerad, han fick en grej att massera min rygg med. Detta var så mycket skönare (eller, mindre jobbigt) än att stå upp.
Jag vet inte hur lång tid allt detta har tagit, men helt plötsligt hände något och jag minns att jag sa till Simon: "var inte det där en krystvärk så heter jag Bertil".
Mycket riktigt, det var en krystvärk!
Det var nu det blev riktigt jobbigt. Så svettig som jag blev under "utdrivningsskedet" har jag nog aldrig blivit. Det stämmer nog, som jag har läst, att gå igenom en förlossning är som att springa ett maraton!
Min upplevelse av hela förlossningen var att det var krystvärkarna som var jobbigast och gjorde ondast, eller, själva värkarna gjorde inte ont, det var snarare "skönt" på ett sätt... Det var tiden mellan krystvärkarna som gjorde ont! Det var väldigt frustrerande att inte få trycka på när det var det enda man ville göra!
Men, det knäppa är att jag nu inte kommer ihåg alls hur ont det gjorde...
Så äntligen, klockan 14.36, kom han, vår lilla söta fina Alfred;
Han såg lite ut som en alien, med sitt avlånga huvud. Han började tutta på en gång.Simon har sagt nu i efterhand att han aldrig kommer glömma mitt ansiktsuttryck när jag fick upp honom på bröstet. Det var tydligen som "en blandning av alla positiva känslor som finns". Detta kan nog stämma, eftersom det var precis så jag kände mig.
Efter att vi tagit igen oss (alla tre) i några timmar, fick vi grattisfika av personalen;
Det var nog det godaste jag någonsin ätit. Eller så var jag bara väldigt hungrig. Jag hade ju inte ätit något sen klockan fem dagen innan, ett dygn alltså!
När de hade vägt och mätt honom (3765 g och 52 cm) tog jag mitt livs skönaste dusch. Sen fick vi åka upp till BB, eller, det var bara jag och Alfred som fick åka (rullstol), Simon fick gå själv. Men jag undrar om inte han var i större behov av rullstol än jag.
Avslutar med en bild på en trött med glad pappa;
tisdag 18 januari 2011
tisdag 11 januari 2011
Nu är det på gång...
Tror jag... XD
Men det kan bli långdraget det här, det känner jag rent spontant så där.
Vaknade vid fyra och har haft "mensvärksliknande" värkar var tionde minut sen dess...
Over and out.
Men det kan bli långdraget det här, det känner jag rent spontant så där.
Vaknade vid fyra och har haft "mensvärksliknande" värkar var tionde minut sen dess...
Over and out.
måndag 10 januari 2011
Vare sig du vill veta eller inte....
Så gick den så kallade slemproppen idag.
(Googla om du är noob).
ÄNTLIGEN händer något.
(Googla om du är noob).
ÄNTLIGEN händer något.
söndag 9 januari 2011
lördag 8 januari 2011
En tax i mocka och välkammad utter.
Nu får det ta och hända något.
Klättrar på väggarna.
Och huvudvärken som vägrar släppa.
Simon tror att min kropp har abstinens efter matte.
Lagom troligt.
Nej, ska nog ta och sysselsätta mig med något nu.
Klättrar på väggarna.
Och huvudvärken som vägrar släppa.
Simon tror att min kropp har abstinens efter matte.
Lagom troligt.
Nej, ska nog ta och sysselsätta mig med något nu.
onsdag 5 januari 2011
Kom nu då Nano!
Är så sjukt rastlös!
De senaste tre månaderna har allt gått på högsta växeln för att hinna med hela terminen.
Och nu har jag helt plötsligt INGENTING att göra.
Men visst. Kanske ska sluta klaga, vara glad över att jag klarade hela terminen (med bravur, VG i algebra liksom, vem hade trott det?) och försöka ta det lugnt nu innan Nano kommer.
Men jag är inte riktigt den personen.
Jag kan verkligen inte "göra ingenting".
Jag är värdelös på det. Fråga Simon, han vet.
Det blir bara jobbigt...
Låt oss fly.
Låt oss segla bort.
Stay up for days igen.
Varje dag ser jag båten.
Jag vattnar mina blommor.
Låt oss fly.
Clownerna har gått till jobben nu.
Solen har gått upp.
Jag har inte glömt hur man flyger.
Mina kinder kanske var rödare.
De senaste tre månaderna har allt gått på högsta växeln för att hinna med hela terminen.
Och nu har jag helt plötsligt INGENTING att göra.
Men visst. Kanske ska sluta klaga, vara glad över att jag klarade hela terminen (med bravur, VG i algebra liksom, vem hade trott det?) och försöka ta det lugnt nu innan Nano kommer.
Men jag är inte riktigt den personen.
Jag kan verkligen inte "göra ingenting".
Jag är värdelös på det. Fråga Simon, han vet.
Det blir bara jobbigt...
Låt oss fly.
Låt oss segla bort.
Stay up for days igen.
Varje dag ser jag båten.
Jag vattnar mina blommor.
Låt oss fly.
Clownerna har gått till jobben nu.
Solen har gått upp.
Jag har inte glömt hur man flyger.
Mina kinder kanske var rödare.
måndag 3 januari 2011
Hässleholm...
Har vi gjort idag.
Mor och jag.
Först letade vi upp Kupan. Måste ju ha koll på second hand-affärerna.
Hittade en tröja/blus.
Vet inte riktigt vad den går under för kategori av klädesplagg.
Fin var den i alla fall.
Med blommor på.
Lite annat smått och gott fick vi också med oss hem.
Och en fika hann vi med.
Nu står mamma i köket.
Det vankas champinjonsoppa och nybakat bröd.
Själv har jag precis boat in skötbordet.
Ojojoj. Verkligheten kommer ifatt ibland!
Blir lite nervös när jag tänker på det ibland.
Vilket stort ansvar det är.
Att ta hand om en annan människa.
En människa som är helt beroende av mig.
Klarar jag det?
Men jag är ju inte ensam.
Simon och jag fixar allt.
För vi är oslagbara.
Nu måste jag stimma vidare.
Puss och kram.
Och glöm inte att ta ditt förbannade ansvar.
Mor och jag.
Först letade vi upp Kupan. Måste ju ha koll på second hand-affärerna.
Hittade en tröja/blus.
Vet inte riktigt vad den går under för kategori av klädesplagg.
Fin var den i alla fall.
Med blommor på.
Lite annat smått och gott fick vi också med oss hem.
Och en fika hann vi med.
Nu står mamma i köket.
Det vankas champinjonsoppa och nybakat bröd.
Själv har jag precis boat in skötbordet.
Ojojoj. Verkligheten kommer ifatt ibland!
Blir lite nervös när jag tänker på det ibland.
Vilket stort ansvar det är.
Att ta hand om en annan människa.
En människa som är helt beroende av mig.
Klarar jag det?
Men jag är ju inte ensam.
Simon och jag fixar allt.
För vi är oslagbara.
Nu måste jag stimma vidare.
Puss och kram.
Och glöm inte att ta ditt förbannade ansvar.
söndag 2 januari 2011
Ikeas Mecka...
Skulle man kunna säga att Älmhult är.
Eller...?
Där var vi i alla fall idag.
Mamma och jag.
En röd bokhylla till Nano blev det.
Bland annat.
Men någon Nano har det inte blivit än...
Suck...
Eller...?
Där var vi i alla fall idag.
Mamma och jag.
En röd bokhylla till Nano blev det.
Bland annat.
Men någon Nano har det inte blivit än...
Suck...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)