En liten pojke i förstora skor säger; jag ska nog lyckas.

Världen skrämmer mig.

Mest skrämmer det mig att jag inte kan göra någonting åt det som skrämmer mig.

Jag kan inte stoppa kapitalismens orättvisa system, jag kan inte störta patriarkatet,
inte få bort den absurda slakten av individer som inte har gjort arten människa någonting ont, och inte heller kan jag få världens alla co2-utsläpp att försvinna.


Jag har blivit så blödig sen jag blev mamma.
Igår grät jag till exempel av sorg och ilska över en person (idiot) som lät sin bil gå på tomgång i tio minuter utanför balkongen där jag och Alfred satt. Inte för min skull grät jag. Men för mitt barn, vars luft han ska använda resten av livet, sakta men säkert förvandlas till gift.


Folk säger att jag tänker för mycket, att en inte kan tänka som jag för
"då kan en ju inte leva".

Men jag kan inte, och vill inte, stänga av.
Jag vill inte bli likgiltig.
För i samma stund jag skulle bli likgiltig skulle jag bli egoistisk,
och egoism är enligt mig, roten till ondska.


Kan hända min öppenhet för verkligheten blir mitt förfall.
Men då har jag i alla fall kämpat.
Gjort allt jag kan för att ge mitt barn en värld som inte styrs av ondska,
utan av kärlek och respekt mot alla levande ting.

Det okända.

Att slänga sig ut i det okända.
Är otäckt. Obehagligt. Läskigt.

Men nödvändigt för att kunna leva och inte bara överleva.

Kanske är det som det känns, farliga huggtänder och vassa klor som väntar där.
Eller så är det något himmelskt.
Något hemligt bra som får mig att fnittra.
Glittrande ögon och fjärilsmagar.

Socker

I fredags skulle vi se på film och äta godis hade vi bestämt.

Det gjorde vi också. Varsin påse av ICA:s nya veganska och kemikalielösa godispåsar.

Gott var det.

Men; mådde sjukt dåligt efteråt; huvudvärk, illamående, frossa och hela jag skakade.
Höll i sig till typ fyra på morgonen - inte kul!

Funderar på om det var en slags reaktion på att det blev så mycket raffinerat socker på en gång. Äter ju aldrig det annars.

Skumt i alla fall.

Skriver och skriver

men kommer aldrig till dörren.

Lite så känns det.
Uppsatsen alltså.

Tur i alla fall att det är ett ämne jag har valt själv och alltså finner intressant.


Hepp!

Jag hjärtar

Ett litet hyllningsinlägg.

Som vegan är det inte alltid så lätt att äta ute på nya ställen.
Så när en då hittar fina restauranger och liknande ställen som inte suckar högt när en ber om något veganskt, eller är helt ointresserade till att komponera en fin middag till en vegan tycker jag att det är min skyldighet att hylla dem.

I helgen var jag i Jönköping.
Min syster skulle disputera och det betydde att det blev en del måltider som andra skulle fixa.
Självklart var jag lite orolig innan (pga det jag skrev om i ovanstående stycke).
Nu i efterhand kan jag säga att min oro var obefogad.

Min första hyllning går till Restaurang Guvernören. Jättetrevlig och tillmötesgående personal som utan problem fixade en superfin vegansk lunch till mig. Extremt god var den också!

Den andra hyllningen går till Kastrullhäxan, cateringfirman som fixade maten till kvällens fest.

Sista hyllningen går till hotellet vi sov på. När vi checkade in frågade jag om utbudet av veganska alternativ på frukostbuffén. Det fanns mycket jag kunde äta av det som fanns och utöver det fick jag själv komma med önskemål. Jag bad då om soyghurt, vilket fixades utan några problem.

Det var allt för den här gången.

Tjipp!

I onsdags tog jag beslutet, att bli vegan igen.
Känns fint och det kommer gå så mycket bättre den här gången.

Sist jag var vegan använde jag det som en ursäkt att slippa äta.
Den här gången är det av helt andra, mer lämpliga orsaker;
bättre för djuren, bättre för miljön och bättre för mitt mående.

Det finns hål i allting.

Kärlek kärlek, massor kärlek.

Du faller men är uppe på fem
Det finns magi i ditt motstånd
Ett mirakel i din envishet
Du faller men du reser dig igen
Ett år utan sommar
En barndom utan lekar…

Det finns hål i allting
i de väggar vi reste omkring oss
små hål
det är där lite ljus slinker in
Perfektion
släta ytor, är inget för mig
Ge mig fel
Ge mig nåt lika trasigt som du och jag

Jag läste Efter Floden
läste Oryx & amp; Crake
Jag läste in 100 År Av Ensamhet
Jag ger dig alla böcker jag har
det är Det Magiska Tänkandet man behöver för att klara sig…

Det finns hål i allting
I de väggar vi reste omkring oss
små hål
det är där lite ljus slinker in
Perfektion
släta ytor, är inget för mig
Ge mig fel
ge mig nåt lika trasigt som du och jag

Det finns hål i allting
Det är där lite ljus kommer in

Som han sa.

"Jag har fortsatt att krångla med maten på olika sätt. Idag vägrar jag i stället att äta något som kommer från djur. Mitt matmotstånd har plötsligt fått en ytterligare mening - är inte bara en protest mot det sammanhang jag själv blivit placerad i, utan utvecklats till ett motstånd mot en situation som andra varelser blivit placerade i, även dessa mot sin vilja. När väl dessa gränser för motstånd hade satts blev jag plötsligt en tämligen matglad person. Ätandet fick helt plötsligt en mening för mig och var en handling som jag kunde finna en identitet i".

Utdrag ur antologin Ätstört.

Läs den! Den ger en ett helt nytt och nödvändigt perspektiv på ätstörningar.

Boken jag väntat på.

http://instagr.am/p/J5QtXaOSg7/
Bokade den på biblioteket och äntligen hade den kommit!
Författaren har för övrigt skrivit en av texterna i antologin "Ätstört" som jag använder till min uppsats.
Pepp!

Att sjunga.

Är nyss hemkommen efter en fin kväll och körsjungning på Punkcafét i Kristianstad. Pepp att sjunga i ett sammanhang där vi vet att våra åsikter är omtyckta!
Var fint att träffa Tom också. Fina människan. Efter Simon är nog Tom den snällaste människan jag känner.

Hepp!

Ett könat barn.

 

Det här är Alfred. Han har snopp. Trots de missvisande rosa detaljerna på kläderna.

Att han har snopp är inte viktigt för varken mig eller Simon.

Men något som har blivit väldigt tydligt de 15 månaderna som vi har levt med Alfred är att det är viktigt att skilja på pojkar och flickor.

Det är absolut inte alla vi träffar som tycker så här. Men skrämmande många.

I alla fall, det är alltid lika roligt när nya människor tar Alfred för en flicka, frågar vad HON heter, och sedan blir jättegenerade och ber så hemskt mycket om ursäkt över att de kunde ta så fel (det har även hänt att folk blir irriterade).

För mig kan det inte bli tydligare; du är inte ditt kön.

Så, varför kan vi inte låta barn få vara barn?

 

Men HUR får du i dig protein????!!!

Av alla idiotiska idiotfrågor en kan få när en har valt att utesluta kött, ägg och mejeriprodukter ur sin kost är just den här mest idiotisk; Men hur får du i dig protein?

Jag hatar den.
Riktigt riktigt mycket hatar jag den. Och den rådande köttnormen.

Men så här ligger det till dårå:

(information hämtad från livsmedelsverket)

100 gram sojabönor innehåller 34 procent protein
100 gram fläskkött innehåller 20 procent protein.

100 gram jordnötter innehåller 27 procent protein.
100 gram nötkött innehåller 19 procent protein.

100 gram sojadryck innehåller samma mängd protein som komjölk, ca 3 procent alltså.



In your face jävla köttnorm.

Dra åt pipsvängen med dig.
Du kan ju ta med dig LCHF-metoden när du ända drar.

Hej då.

Update:

Vill så gärna ha tid, ork och inspiration till att skriva här.
Kanske är det roten till problemet att det inte blir av?
För höga krav på att det ska bli bra, bättre, bäst.
Jag vill inspirera och irritera.
Kanske ska sluta kräva så mycket.
Bara göra.
Ord har jag. Flera hundra tusen miljoner att skriva ner här och där.
Kanske ska hålla mig till det.
Att bara skriva ett ord då och då.
Helt kravlöst.
Kan hända det räcker till att inspirera. Och irritera.


För övrigt; är fortfarande sjukligt trött på patriarkatet och kapitalismen.
Så fort det finns möjlighet ska jag ta med mig min familj och flytta till en annan planet.

Puss

Tänker att...

Tänker att det kommer bli.
Inte nu.
Om ett tag.
Tankar om ett annat jag.
Ett Annorlunda vi.
Ett någorlunda vettigt alternativ.