Vårfint

Vi har egen trädgård!

Nya hemmet

Säng/soffa

Nya hemmet

Filmhörnan

Nya hemmet...

Köksdelen

Nya hemmet...

Musikhörnan.

party.

hej hopp.  Det var länge sedan jag festade. 

Mycket trevlig kväll om jag får uttrycka min åsikt... Trots att vi var så få.

Nu måste jag ladda för morgondagen. Puss och kram.

Ny tobak införskaffad :)

Imorgon blir det party party! (Ev. Så tjuvstartar vi redan i afton).

Jag ramlar dåliga gatan fram.

Har ramlat lite senaste dagarna. Ramlat bakåt så att säga, jag behöver inte gå närmare in på detaljer. Jobbigt har det varit i alla fall.
var hos Suzanne idag, hon blev lite orolig. Men... det ska gå bra. Jag vill ju inte ha det så här.

Det är jättetomt här i lägenheten nu, typ bara fulrummet och sängarna som är kvar + lite i köket.
Jag längtar som sjuttsingen. På söndag bär det av ut på landet. Vi var ju som sagt där i lördags med grejer, det är finare än vad jag kom ihåg. Kan ju bero på att det var 10 grader varmt nu och sist vi var där var det snorkallt...
Du må tro att jag ska springa runt i skogen, plocka blommor, klappa hästarna, klättra i träd, bli bergsbestigare och annat smått och gott som är obligatoriska moment när man bor på landet.

Ser fram emot helgen. Klassfest på fredag, Harry Potterutflyttningsfest på lördag och sen bli lantis på söndag XD

puss puss.

Oj vad jag har gråtit.

Har tittat på I am Sam (Tack Jennypai). oerhört bra film och du måste se den. 

Alltså det är så frustrerande att någon som är en sådan bra och kärleksfull föräldrer ska tas ifrån vårdnaden av sin dotter bara för att han har lägre IQ än vad som är "normalt".  Då undrar ju jag, vart är alla dessa sociala myndigheter när barn verkligen far illa. Alla de barn som verkligen blir misshandlade psykiskt och/eller fysiskt av sina föräldrar och som verkligen skriker efter hjälp (ta bara Vetlandatjejen som exempel). 

Hur kan dessa högt uppsatta människor tro att de har någon slags rätt att bestämma vem som är normal och inte.

Förresten tycker jag inte att normal är något man ska sträva efter. Normalt suger.

Suck.

ojoj länge sedan

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen.

Har varit med mina två pojkar och hälsat på i Linköping tors-sön. Vi var barnvakt till sötnosarna (alla tre) en stund på fredagseftermiddagen. Stina och Lucas har blivit så stora!!! 

Annars tillbringades dagarna mest med mamma. Man känner sig alltid ompysslad när man varit där + att man ALLTID har minst dubbelt så mycket pakning med sig hem som man hade med sig dit.

Nu är vi precis varit på Sagabiografen och tittat på "Män som hatar kvinnor", jätteotäck men bra!

fem Helltsrömchokladbollar av fem möjliga. (Jag lever för internskämt.)

Nu måste jag fixa smörgås innan House! (skippar gröten efetrsom jag proppade i mig massor popcorn på bion.)

puss hej.

Dålig bild...

Men, pluggen är på plats! :)

Nu är det vår.

Jag fick vårkänslan i kroppen i måndags. 

Det är en av de bästa känslorna som finns. Jag blir helt galen. 

Vill ut och springa och skrika och klättra i träd.

Det slutade med att jag bokstavligen talat hoppade till maxi (och även inne på maxi), det var en omölighet att gå normalt.

Simon var måttligt road :)

Dagens bästa:

-Hej Kajsa... hur är det med dig idag?

-Jo bra, men lite trött...

-Ja det tror jag det, så som du härjade i min dröm inatt.

-... Jaså...vad gjorde jag då.

-... Du och Simon kom in när jag skulle ha sex med Timo Räisänen och ni var glada och pratade så mycket att jag somnade. Sen vaknade jag kl 4 och skulle gå hem och lägga mig. Det blev jättejobbigt när jag skulle förklara för min man att det inte hade hänt något... Det hade det ju inte, men han trodde mig inte.

Hahahaha. Alltså. Jag har världens bästa psykolog och jag skulle inte byta henne mot allt smör i Småland.

Söt hund går in i väggen.

Torsdag.

Idag har jag lekt med "Tom" hela eftermiddagen. 

Det är inte roligt att leka med honom för jag får aldrig bestämma vad vi ska göra.

Vi hade grupparbete idag på morgonen för att göra ett genrep av morgondagen. Alltså... människor som tror att det är förmer än andra och människor som gör sig själva till martyrer har jag väldigt svårt för. En i våran grupp har båda dessa ljuvliga egenskaper. Läckert!!!!111111111shift

var på lunchstöd på ABC, det gick över all förväntan, men den glädjen höll i sig lagom tills jag gick därifrån, det var då jag sprang på "Tom". Han vägrade låta mig gå hem.

När jag i alla fall så smånigom kom hem trotsade jag honom. Det skulle jag inte ha gjort.

Nu får jag inte äta mer idag för honom. Och jag antar att jag kommer lyda honom. Fast jag egentligen inte vill.

Det är en ständig kamp. Dagligen brottas jag med mig själv. Det tar på krafterna. 

Känslan av att vara splittrad är enorm. 

Min bästa vän och min värsta fiende. han ljuger och luras för att få som han vill. Han är självisk och vill ha mig för sig själv. Jag får inte göra någonting utan att han ska följa med. Han bevakar varje steg jag tar och varenda tanke jag tänker, styr över mina känslor. Jag får inte göra något som jag tycker är roligt om inte han får ut något av det. Han sätter krokben för mig och skrattar när jag snubblar och faller. Ständigt har han ett hånleende på läpparna och han står bredvid mig och viskar ord i mitt öra; "du är ingenting utan mig, det är jag som har gjort dig till den du är idag." Varför tolererar jag detta? Hade han varit en riktig människa hade jag bett honom dra åt helvete för längesen. Men nu är han inte det. Han är en del av mig, en del som från början var väldigt liten, men som med hjälp av min osäkerhet och rädsla har växt sig större och starkare för varje dag. Nu är han så stor så om jag tar död på honom kommer det bli ett stort tomrum i mig. Jag har byggt upp min identitet runt honom, så vem skulle jag vara utan honom? Ingenting är jag rädd.

jag älskar honom av hela mitt hjärta och jag hatar honom av hela min själ.

(080710) Att leva med diagnosen ätstörning UNS.

Antar att det är svårt att förstå om man inte själv är/har varit i samma situation.

Jag kommer ihåg för ett år sedan. 

Jag hade gått ner 10 kg på mindre än två månader.

Alla var så oroliga. Men jag var för en gång skull nöjd (för stunden).

När jag så smånigom började äta igen var det många som gav mig kommentaren "åhh vad skönt att se att du är bättre nu" (somliga sa till och med bra!). 

Det var nog det sämsta man kunde säga till mig då. 

Som sagt, jag klandrar ingen eftersom jag förstår att man inte vet hur "vi" tänker. 

Men det är lite därför jag skriver sånt här i bloggen, för att på nått sätt ge er inblick i hur det kan vara att leva med ätstörningar.

Jag vill göra någonting bra av det här eländet.

Nehe, nu ska jag ta en diskussion med "Tom" så får vi se om det blir någon gröt ikväll.

Medium kl nio blir det i alla fall :)

Puss på er allihopa.

hahaha

Blivande biljettknipsare?

Hellström försökte komma in i sin inbrottssäkra matpåse.

Söndag = tråkdag?

mmm... lite så är det ju.

Det går inte komma undan.

Men som tur är börjar Mia och Klara om 25 min. Kärlek till dem.

Vet du vad - jag ser fram emot morgondagens grupparbete, hur underligt det än låter. Kanske för att jag vet att det inte är jag som kommer "ha hand om" redovisningen och för att jag känner på mig att det kommer bli kul.

Jag trivs verkligen i min "nya" klass (får man kalla det klass?) det är skönt.

Idag har vi börjat packa för det är precis en månad kvar tills vi flyttar, jag har tagit ner saker från väggarna, det ser jättetråkigt ut.

annars vet jag inte om vi gjort något speciellt. Fint väder har det i alla fall varit så vi var ute en liiiten promenad med Hellström, han orkar inte gå så långt.

Nu måste jag fixa kvällsmat till mig och Simon, han står nämligen och steker pannkakor till mig som jag kan ha med mig till lunch imorgon. (Japp, han är finast i världen.)

puss puss.

Andra töjningen är i.

Måste nog skaffa en till innan jag får i pluggen.