Hösten...

Den kommer närmare. Lägger sig över mig och försöker kväva mig med sitt mörker.
Varför kan jag inte se det vackra?

Orden fastnar i halsen. Något är ivägen.
Klibbigt.

Vågar inte se.
Vågar inte höra.
Vågar inte känna.

Inte in i dimman, den här gången.