Problemet med mig är att jag tänker för mycket...

Jag tänker på om, men, varför, hur...
Jag tänker på det som har varit.
Ibland gräver jag ner mig i saker som har hänt...
Men, det som har hänt har hänt.
Bytt är bytt kommer aldrig mer igen. Ungefär.
Så varför gå och vrida och vända?
På saker som ändå inte går att få ogjorda.
Ibland, skiftar jag tankar.
Och tänker på allt som kan hända.
Varför?
Varför oroa sig för saker som inte ens har hänt?
En vän till mig, har lärt mig leva, här och nu. Varje dag.
Ibland går det.
De dagarna är de bästa i mitt liv.
Men tankarna som snurrar kommer alltid tillbaka.
Förr eller senare.
Tankarna om det som varit, och det som ska bli.