tisdag 22 september 2009

Fasaden har rämnat

jämnats med marken,

kvar är jag

med blottad insida.

Han ser på mig.

Ser in i mig.

Ser min själs älskare,

kylan och ärren som finns,

efter år av förakt.

Ändå står han kvar

och hela hans person

ger mig den känslan

jag så länge varit utan.

Äntligen

får jag visa mig svag.

Äntligen

får även jag

känna trygghet.


2 kommentarer: